Brädspelet go och spelets plats i kulturen

Brädspelet go är ett av världens äldsta sällskapsspel och har spelats i ungefär samma form i över två tusen år. Reglerna ryms på en sida, medan strategin har fyllt bibliotek. Kombinationen har gjort spelet till en kulturell institution i Östasien och till det sista brädspel där människan höll stånd mot datorer, ända fram till en match i Seoul våren 2016.

Ett spel med två tusen år på nacken

Go uppstod i Kina och räknas dit tillbaka i över tvåtusenfemhundra år. Därifrån spred sig spelet till Korea och Japan, där det togs upp av hovet och av de högre samhällsskikten och länge räknades till de färdigheter en bildad person förväntades behärska.

Namnet skiljer sig mellan länderna. På kinesiska heter spelet weiqi, på koreanska baduk och på japanska igo, medan den korta japanska formen go är den som slagit igenom i Europa. Det är samma spel med små skillnader i hur poängen räknas.

Just poängräkningen är den tydligaste skillnaden mellan traditionerna. Japansk räkning utgår från territorium plus fångade stenar, medan kinesisk räkning utgår från territorium plus stenar på brädet. Utfallet blir oftast detsamma, men vägen dit skiljer sig.

Spelet nådde Europa sent. Först under artonhundratalets senare del beskrevs reglerna på europeiska språk, och först under nittonhundratalet växte klubbar och förbund fram, vilket är skälet till att den japanska termen blev den som fastnade här.

Reglerna ryms på en sida

Två spelare turas om att lägga svarta och vita stenar på korsningarna i ett rutnät. Standardbrädet har nitton linjer i vardera riktningen, vilket ger 361 korsningar att spela på. Svart börjar.

En sten flyttas aldrig sedan den lagts. Den kan däremot fångas och tas bort, vilket sker när motståndarens stenar upptar samtliga angränsande korsningar. Målet är att kontrollera mer av brädet än motståndaren när båda väljer att passa.

Till grundreglerna hör ko-regeln, som förbjuder ett drag som återskapar en ställning som just funnits på brädet. Utan den skulle två spelare kunna fånga varandras enskilda sten om och om igen utan att partiet någonsin tog slut.

Till reglerna hör också komi, ett antal poäng som tillfaller vit som kompensation för att svart lägger första stenen. Nivån har justerats över tid och skiljer sig något mellan regelsystem, men principen är densamma: att väga upp fördelen av att börja.

Rankingsystemet gör ojämna partier möjliga

Go har ett rankingsystem i två skalor. Nybörjare räknas i kyu, där siffran sjunker med ökad styrka, och starkare spelare i dan, där siffran i stället stiger. Systemet används både för amatörer och i professionella sammanhang.

Poängen med skalan är handikappet. Skillnaden i grad översätts till ett antal stenar som den svagare spelaren lägger ut innan partiet börjar, vilket gör att två spelare på olika nivå kan mötas i ett parti som avgörs i slutet i stället för i början.

Konstruktionen har format spelkulturen. En klubb kan låta nybörjare och rutinerade spelare mötas på lika villkor utan att dela upp sig i grupper, vilket är ovanligt bland tävlingsspel.

Skalan är dessutom internationellt jämförbar i grova drag. En spelare med en viss amatörgrad i Sverige kan sätta sig vid ett bräde i Seoul och räkna med ett parti på ungefär rätt nivå, även om graderna sätts något olika mellan förbund.

Traditionerna hör till spelet

Gobrädet är i sin klassiska form en tjock träskiva, ibland med ben, och linjerna har traditionellt dragits med bläck. Stenarna är plattade och lite tyngre än de ser ut, vilket ger det ljud mot brädet som hör till spelets kännetecken.

Etiketten är en del av samma arv. Stenen läggs med två fingrar, fångade stenar samlas i locket till skålen, och partiet avslutas ofta med en genomgång där spelarna går tillbaka och diskuterar de avgörande dragen.

Också språket bär traditionen. Uttryck som atari, joseki och tesuji används i alla länder oavsett spelspråk, vilket gör att två spelare utan gemensamt talspråk ändå kan diskutera ett parti.

Materialet har egna kvalitetsgrader. Brädet bedöms efter träslag och ådring, stenarna efter material och tjocklek, och de dyraste uppsättningarna tillverkas av snäckskal och skiffer. För den som spelar i klubb eller på nätet saknar det praktisk betydelse, men det säger något om spelets ställning.

Matchen i Seoul 2016 blev en kulturell händelse

Mellan den 9 och 15 mars 2016 spelades fem partier i Seoul mellan den sydkoreanske spelaren Lee Sedol och programmet AlphaGo, utvecklat av DeepMind. Programmet vann med 4 mot 1, och samtliga partier avgjordes genom att den förlorande sidan gav upp.

Ett drag ur det andra partiet blev det mest omtalade. Kommentatorerna beskrev det som ett drag ingen människa skulle ha spelat, och det ändrade uppfattningen om vad programmet gjorde: det räknade inte bara, det spelade på ett sätt som uppfattades som nyskapande.

Lee Sedol vann det fjärde partiet efter ett drag som pressade programmet till ett misstag det inte hämtade sig från. Prispengarna om en miljon dollar skänktes till välgörenhet sedan AlphaGo vunnit, medan Lee Sedol fick 170 000 dollar för deltagandet och partisegern. Det koreanska goförbundet tilldelade programmet en hedersgrad som nionde dan.

Effekten på spelet blev inte den många väntade sig. Antalet spelare minskade inte, och programmens partier används i dag som studiematerial, vilket har förändrat hur öppningar spelas på högsta nivå. Lee Sedol avslutade senare sin professionella karriär.

Varför go vägde tyngre än schack

Det var inte första gången en dator besegrade en världsmästare. IBM:s Deep Blue vann över Garry Kasparov i schack redan 1997, med 3,5 mot 2,5 i en match över sex partier.

Skillnaden låg i metoden. Deep Blue byggde på att räkna igenom enorma mängder ställningar, medan gobrädets 361 korsningar ger fler möjliga ställningar än den metoden klarar. AlphaGo kombinerade i stället inlärning från spelade partier med en sökmetod som utvärderade utvalda fortsättningar.

Det är förklaringen till att matchen fick den uppmärksamhet den fick. Go betraktades som det spel där mönsterseende och omdöme vägde tyngre än beräkning, och genombrottet kom ungefär ett decennium tidigare än de flesta bedömare hade väntat sig.

En annan skillnad rör partiets slut. I schack avgörs partiet i ett bestämt ögonblick, medan ett goparti avslutas när båda spelarna bedömer att inga poäng återstår att vinna och passar i tur och ordning. Räkningen sker därefter, i samförstånd.

Spela go i dag

Go spelas inte på casinon online utan på egna goservrar, där partier mot både program och människor pågår dygnet runt. Bland de etablerade finns Online Go Server, KGS och Tygem, som alla har spelare på samtliga nivåer och egna forum för genomgångar.

I Sverige samordnas verksamheten av Svenska Goförbundet, som arrangerar svenska mästerskapen och samlar klubbar runt om i landet. Förbundets webbplats fungerar som ingång för den som vill lära sig grunderna eller hitta närmaste klubb.

För den som vill utforska besläktade spel finns mahjong, ett kinesiskt spel med brickor som bygger på helt andra mekanismer. The Mahjong Guide är en av de sammanställningar som beskriver grunderna.

Tröskeln att komma igång är samtidigt låg. Grundreglerna går att lära sig på en kvart, och många börjar på ett mindre bräde med nio eller tretton linjer, där partierna är kortare och sambanden lättare att se innan man går över till det stora brädet.

Go och schack sida vid sida

De två spelen jämförs ofta, och skillnaderna säger något om varför de utvecklats åt olika håll. Tabellen nedan ställer dem mot varandra på de punkter som skiljer mest.